Willy Clay Bands triumferande återkomst till Debaser: En kväll av hemkomst och americana

Det har gått på tok för lång tid, men äntligen stod Kirunas största band genom tiderna, Willy Clay Band återigen på Debasers scen. Lokalen var till brädden fylld av tillresta fans och utflyttade Kirunabor som skapade en atmosfär av både nostalgi och förväntan.

Kvällen inleddes av Norrtäljebandet Sixpack Holiday. Sixpack turnerade som förband till Willy Clay även under bandens tidiga karriärer. Sångaren Björn Pettersson varvade bandets välkomponerade låtar med en del roliga turnéanekdoter.

När Willy Clay Band entrar scenen och ska köra igång med kvällens första låt så blir det något tekniskt problem men bandets sångare Tony Björkenvall finner sig direkt och skämtar om situationen och inom någon minut är spelningen äntligen igång. Publiken är med på noterna från första tonen och det märks att många har längtat efter att få se Willy Clay Band live igen.

Mitt i setet bjöd sångaren Tony Björkenvall på en personlig anekdot om sin ungdom i Kiruna, då han såg bandet Sky High på klassiska Malmia. När han nämnde att Louise Hoffsten då stod för sången, anade publiken vad som var på väg att hända. Jublet steg rejält när Louise Hoffsten själv klev ut på scenen. Hon inledde med sitt riviga munspel i låten ”Give a little”, och hennes gästspel över två låtar blev ett av kvällens starkaste ögonblick. Hon lämnade scenen till publikens taktfasta rop av ”Louise, Louise, Louise!”, då blev det gåshud.

Willy Clay består av väldigt skickliga musiker och i kombination med en tydlig glädje att åter stå på scenen tror jag inte någon i publiken gick hem missnöjd.

Bandet brukar traditionsenligt bjuda på två extranummer, men igår var energin så hög att de klämde till med hela tre låtar, och det tackar vi för.

Innan de klev av gav de ett löfte till publiken: "Det ska inte dröja tio år innan vi spelar i Stockholm igen." Efter gårdagens succé kan vi bara hoppas att de håller det löftet. Willy Clay Band är inte bara Kirunas största band genom tiderna – de är också en av de viktigaste rösterna i svensk americana/countryrock, och igår bevisade de varför.