En konsert byggd för familjer: Barnens fest, vuxnas väntan

Redan från start stod det klart att detta var ett arrangemang tillägnat familjer – och framför allt barn. Fältet framför scenen hade förvandlats till en samlingsplats för föräldrar med barn på axlarna, och längst fram sjöng och dansade barnen med i praktiskt taget varje låt. Själv stod jag lite utanför och upplevde en viss distans, men de yngre i publiken togs upp av den uppsluppna energin och kvällens glädje.

De inledande låtarna bjöd på minimala variationer scenmässigt, vilket bromsade dynamiken i föreställningen. I stället vilade showen tungt på lekfulla upptåg och improviserade DJ-inslag, med Lilla Al-Fadji bakom skivspelarna i ett ärligt, om än stundtals fumligt, försök att höja feststämningen. Dessa delar led ibland av bristande finess och byggde mer på charm än tekniskt kunnande. Samtidigt fungerade det väl att varva de humoristiska inslagen med igenkännbara hits, vilket lockade både barn och föräldrar att sjunga med – ett effektivt publikgrepp.

När de välbekanta tonerna till barnklassikern "Små grodorna" ekade ut över parken blev kvällens riktning tydlig: humor och interaktiv underhållning tog över, och mer musikalisk variation lyste med sin frånvaro. Programmet kändes snarare som en teaterföreställning för barn än en traditionell konsert.

Trots mina egna invändningar bytte framträdandet tempo mot slutet när "Delulu" gjorde entré – kvällens kanske mest laddade nummer. Låten klickade inte helt för min del, men den smittande entusiasmen hos barnen längs kravallstaketet gick inte att ta miste på. De kastade sig in i musiken och blev själva essensen av den glädje evenemanget ville förmedla – ett tydligt tecken på att arrangemanget träffade rätt målgrupp.

Summa summarum fyllde evenemanget sitt syfte för den avsedda publiken. Skratten, dansen och allsången bland de unga vittnade om en kväll väl spenderad för familjer. Men för dem som saknade egen anknytning till barnfokuserad underhållning saknades ibland nerv. Slutligen blev det ännu ett bevis på att publikens sammansättning ofta avgör vad som gör en konsert lyckad – och denna gång talade barnens nöjda miner för sig själva, även om de vuxna stundtals stod vid sidan av festligheterna.