Gotthards stabila mellanlandning på Sweden Rock Festival 2025

Under Sweden Rock Festival 2025 intar Gotthard scenen med påtaglig erfarenhet. Det schweiziska hårdrocksbandet har under lång tid byggt upp ett gott rykte som ett tryggt liveband, och mycket av detta märks även denna kväll i Sölvesborg.

Konserten startar dock trevande, vilket till stor del kan tillskrivas tekniska problem med ljudbilden. Trummor och gitarr flyter delvis ihop under de första låtarna, något som gör det svårt för bandet att få ordentlig kontakt med publiken. Efter ett par nummer hittar Gotthard dock tillbaka till sitt vanliga, samordnade uttryck. När väl ljudet stabiliseras lyfter stämningen tydligt, och musikerna visar varför de regelbundet bokas till stora festivaler.

Nic Maeder, som varit sångare sedan Steve Lees tragiska bortgång, utstrålar lugn i sitt frontmannaskap. Hans interaktion med publiken är naturlig – vänlig, men undviker de större gesterna. Han leder bandet tryggt genom en setlist där nytt material möter klassiker som "Heaven" och "Mountain Mama". Även om de nyare låtarna fungerar i liveformat är det framförallt de välkända refrängerna som får marken framför scenen att verkligen vakna till liv.

Bandets professionalism är genomgående, men också något av ett tveeggat svärd. Det finns få misstag, men än färre överraskningar. Allt flyter på i ett väloljat mönster, och ibland infinner sig känslan av autopilot. Detta gör att konserten aldrig riktigt lyfter till de där magiska höjderna, även om grundmaterialet är starkt och säkert levererat. För de inbitna Gotthard-fansen duger det gott som festivalupplevelse, men spontaniteten och energin som gör en spelning oförglömlig lyser i stort med sin frånvaro.

I slutet tar bandet ut svängarna något mer. Tempot höjs, det bjuds på gitarrsolon och Nic Maeder får publiken med sig för några sista allsångsrefränger. Även om tempohöjningen ger konserten en värdig avslutning kan Gotthard ändå inte riktigt undkomma känslan av att befinna sig i det förutsägbara mittfältet. När applåderna klingar ut står det klart: det här var en väl genomförd spelning för genrens vänner – men när nästa band kliver upp på scen har Gotthards insats redan börjat blekna i minnet.