Moonspell på Sweden Rock 2025: En mix av högt och lågt

När Moonspell tar steget upp på Sweden Stage under Sweden Rock Festival 2025 ligger förväntningarna högt i luften. Bandet, som i över tre decennier har varit ett av de mest inflytelserika namnen inom gotisk metal, firar här ett jubileum som både publik och band har laddat för. Ambitionen är tydlig: att hedra det portugisiska mörkret och hylla ett arv som har format en hel genre. Men redan från start visar sig kvällen bli mer sammansatt än förväntat.

Bandets klassiska sound, där gotik möter metal, känns såväl bekant som tidlöst när introt rullar igång. Ändå märks det snabbt att inte allt klickar i helheten. Inledningen känns aningen avvaktande, som om bandet ännu letar efter rätt känsla för detta speciella tillfälle. Dynamiken blir stundtals statisk, och det tar tid innan både band och publik kommer i synk med varandra. Ljudbilden påverkar också upplevelsen. Balansen mellan instrument och sång är inte optimal från början och särskilt de atmosfäriska lager, som annars brukar ge Moonspell ett djupt och nästan filmiskt uttryck, hamnar i bakgrunden. Detta gör att låtar som ofta är byggda kring stämning och kontraster nu känns plattare än önskat.

Fernando Ribeiro, frontmannen som burit bandet genom åren, står tryggt vid mikrofonen och levererar sitt karakteristiska uttryck. Hans röst är stark och tekniskt säker, men under delar av spelningen blir det påtagligt att engagemanget ibland ersatts av kontroll. Det dramatiska, känslomässiga djupet som ofta lyfter Moonspells liveuppträdanden uteblir stundtals, och närvaron känns mer reserverad än berörande. Efter hand börjar dock bandet hitta rätt. När setet fortlöper faller bitarna på plats och låtmaterialet tillåts andas mer. Dynamiken förbättras, musikaliteten kommer fram på ett mer naturligt sätt och samspelt mellan medlemmarna blev tydligare. Ljudbilden öppnas upp och låtarna får det utrymme de förtjänar.

Mot slutet av konserten når bandet en högre nivå. Stämningen i publiken lyfter och framförandet blir mer kraftfullt, tyngden i musiken tränger äntligen igenom. Här glimtar den energi och pondus som gjort Moonspell till ett världsledande liveband, men detta sker något sent för att väga upp den trevande inledningen. Sammanfattningsvis lämnar konserten ett intryck av både styrka och återhållsamhet. Dedikerade fans hittar säkert mycket att uppskatta, men som festivalupplevelse hamnar spelningen någonstans i mittfåran – en kompetent konsert som hade potential till mer, men där magin bara delvis infrias.